Innan separationen så var jag en del av en helhet, en familj. En familj som blev hembjuden till vänner och vi umgicks som familjer. Oftast gillade jag det, och det är nåt speciellt att träffas i grupp där vuxna och barn är med och alla får ut något av det.
Efter separationen så är det MYCKET tydligt: ’Familjen 2.0’ den uppdaterade familjen är mamman och barnen. De blir hembjudna till de familjer som tidigare var ’våra’ vänner, medan jag nu är helt utanför den umgängesformen. Jag hade inte en aning om att det också var något som jag upplevdes välja bort. Det var relationen med mina barns mamma som jag behövde lämna – varken mer eller mindre. Jag trodde att det var tydligt i mitt agerande.
Jag undrar stillsamt om det är straffet jag får ta för att ha brutit upp eller om det alltid är så – att mannen egentligen inte på riktigt ingår i konceptet familj, och att mamman alltid har förtur på föräldraskapet.
Har ni liknande erfarenheter?