Hösten är en smutskastad årstid och jag tror att det beror på att folk alltid blickar framåt istället för att leva nu. Hösten får ta en massa skit bara för att den förvarnar om att vintern är på väg, att allt ska dö och att kyla snart slår sina klor i oss och i vårt, av klimatet, plågade lilla land i världens utkant.
Men jag går en fantastisk höst till mötes. Med lite flyt så blir bodelningen klar de närmaste veckorna. (Ojojoj…vi snackar bodelningen from hell!) och jag o Kärleken kan Ä.N.T.L.I.G.E.N på allvar ge oss in i lägenhetskarusellen och köpa en bostad där vi alla får plats – Kärleken, jag och, varannan vecka, den genialiske sonen ’Mozart’ 16 år. Nu trängs vi i en liten tvåa vilket iofs går bra, men i längden är det inte hållbart. Under hösten skall jag boota om mitt liv och se vad som händer. Men det är inte bara därför som hösten är min favoritårstid.
Med hösten kommer regnet och det är precis som Ingmar Bergman någon gång sa: att det är mycket lättare att tänka klart i regn. Jag tänker nu krispigt klart efter sommarens dåsiga töcken. Jag är tacksam mot hösten som ska ge mig styrkan att se klart, att tänka och att glädjas över att leva precis just nu!
