Ja, då har kommentarstiden gått ut gällande bodelningsmötets protokoll. Nu är det bara att vänta….o vänta……. o vänta.
När man inte kan kommunicera eller komma överens, det är då juridiken träder in. Jag vill absolut inte förhandla eller diskutera med min ex-fru. Jag vill ha ett lagbaserat beslut som jag sedan lyder och sedan är det slutsnackat. Om jag ger mig in i förhandlingen föreligger risken att jag plötsligt får för mig att jag måste betala av min skuld – för vad jag gjort och börjar ge bort saker och pengar som jag faktiskt har laglig rätt till. En annan risk är att ex-frun kommer återkomma till förhandlingen i all evig tid och mena att jag visste mer, att jag uppsåtligt lurat henne, eller vad som helst.
Jag accepterar bodelningsförrättarens beslut: Anders +500.000 eller Anders -500.000…. det är inte det som det handlar om nu. Det finns viktigare saker i livet än pengar. Jag vill att skiten ska vara över. Jag vill slippa förhålla mig till min ex-frus goda vilja (läs:lynniga hat), jag vill gå vidare, jag vill ha min egen framtid i mina egna händer. Jag och Kärleken vill ta de beslut vi kan och vill.
Och när det är klart, när pappren är undertecknade och besluten är tagna. DÅ ska det sannerligen firas!!
Och vem vet, kanske jag till och med beslutar mig för att då, när allt är klart, bryta tystnaden och berätta för Ex-frun vad jag egentligen tycker om henne och hennes svinerier…….. Kanske det kanske….tanken lockar.