Fick en läsarreaktion på min senaste bloggning. ’Signatur B’ skriver så här:
”Jag har last samtliga dina poster nu tror jag. Det var intressant läsning men jag får inte riktigt ihop hur du tänker. Varför är DU arg? Du beter dig som en skitstövel och sen är du arg på HENNE. Jag tror inte du förstår vilken skada du åsamkat henne, Mozart och en massa andra människor. Min flickvän har varit I ditt ex situation och jag vet vilken skada du har vållat. Átt vara otrogen är elakt och själviskt. En rakryggad man berättar för sin partner om han har intresse I andra INNAN han agerar på det. Ren feghet att inte ta ansvar. Ditt ex kommer att komma over ditt svek men det kommer att ta många år. Jag tycker dessutom att du verkar för omogen att flytta ihop med någon ny. Och kanske blir det inte så roligt för henne om Mozart börjar strula. Dessutom så är risken att du gör samma sak igen betydligt högre än om du var en ärlig människa som respekterade andra människor.”
Först av allt TACK ’B’ för din personliga reaktion! En sådan kommentar får mig naturligtvis att tänka efter och begrunda. Jag tycker inte jag behöver gå i försvar, men det är en sak som fastnar hos mig och som jag bara vill kommentera helt kort innan torsdagen rullar igång på allvar. ’B’ skriver om vad en ’rakryggad man’ skulle ha gjort i samma situation. För det första så har jag av privata respektskäl inte fullt redogjort för alla detaljer i situationen. Men helt enkelt är det inte, men kanske en rakryggad man skulle gjort rätt oavsett hur sammanhanget såg ut. Kanske är det som ’B’ säger, att otrohet är elakt och själviskt – jag tror faktiskt det, men……var går gränsen för otrohet?
I de flestas medvetande verkar det handla om huruvida den var inne eller ej – dvs: Knulla = otrohet. Men hur är det med hångel? Smek innanför kläderna? Utanpå kläderna, är det otrohet? En flörtig blick till kollegan?…nja…men flörtiga blickar varenda gång man ser honom…? Att tänka på någon annan när man ligger med sin partner, är det otrohet, och skulle i så fall en rakryggad man berätta det för sin partner innan tankarna far iväg? Och hur ser i så fall homosexuell otrohet mellan två kvinnor ut om det är själva penetrationen som räknas? Räknas dildo eller måste det vara äkta vara?
Och säg mig någon, räknas det som otrohet om jag, i mitt pågående äktenskap, går och längtar efter någon annan – eller är det OK bara jag håller det för mig själv? Eller som i mitt fall när mitt Ex berättade för mig att hon hellre ville vara med någon annan, och att hon hade frågat honom, men att han inte var redo att skilja sig från sin fru så Exet valde därför att stanna hos mig – sitt andraval? Var det otrohet? Eller var det kanske inte det eftersom hon berättade det för mig…..fast….det gjorde hon ju i efterhand….inte rakryggat innan det hände. Eller kan det inte räknas som otrohet eftersom de inte låg med varandra? Shit, det är svårt med gränsdragningen märker jag.
Jag ångrar naturligtvis min otrohet, jag VET att jag borde tagit upp det innan jag skred till sexuell handling, men se jag klarade inte det. Min rygg var tydligen inte tillräckligt rak. Jag försöker nu under pågående process begrunda lyssna och lära mig av vad som hänt och av vad jag gjort. Ingenting kan (tyvärr) göras ogjort, och så ynklig var jag. Jag hade verkligen önskat att jag varit mer rakryggad.
Men här står jag nu. Jag är inte bättre än så här. Nu får alla ni andra runt omkring mig, fundera på hur ni ska förhålla er till denne krökryggade man, mitt i livet.
Should I stay or should I go – The Clash