Jo, jag drar alltså ett streck, men hel…e vad det kostar på. Att stå upp för mig själv är något jag i princip aldrig gjort förr. Jag har istället sett det som min uppgift att se till att det ALDRIG blir ’tråkig stämning’. När jag har känt att folk gett sig på mig, så har jag backat, skrattat bort och gömt mig bakom en tanke om ’att jag sänker mig inte till sånt där tjafs’ eller ’jaja, ni som ger er på mig är så ynkliga…’ osv. Innerst inne har jag hela tiden begått övergrepp på min egen självkänsla – men nu räcker det!
Jag drar det där strecket och säger: Hit men inte längre! Och det är många som blir förvånade. Han A, som aldrig krånglade, som aldrig sa ifrån – va’ fan har flugit i honom!!? frågar dom – men faktum är att jag nog blir mest förvånad själv. Det är inledningsvis svårt och slitsamt att bryta mönster för en gammal farbror som jag. Jag hör mig själv säga ifrån – inte alls aggressivt, men jag drar lugnt och stillsamt ett streck. Jag tar ingen mer skit. Jag vill ändra mitt beteende, jag vill stå upp för mina egna känslor.
Det som från början ’bara’ var en skilsmässa, har nu utvecklats till en complete make-over. Och det var ta mig fan på tiden! När det är svettigt och svårt klappar jag mig själv på axeln och viskar: Hold your ground, stå upp för dig själv, ta ingen skit!
