En händelserik arbetsvecka går mot sitt slut. Jag seglade som sagt ut i firande virvlar med Flöjtisten i onsdags och mådde som jag förtjänade igår torsdag, men faktum är att det var värt varje sekund. Vi åt en härlig lunch, som liksom inte ville ta slut, på Oaxen och drack sedan avec och avslutande champagne i Cadierbaren på Grand Hotel. Och trots den lyxiga inramningen så var det naturligtvis samtalen, skratten och tårarna som blev behållningen. Vänskap är svårslaget, och som man säger på landet där jag kommer från: små sår och goda vänner ska man bry sig om. Så sant så.
Sedan ville det sig så bra så att Kärleken och jag vann budgivningen på bästa lägenheten i onsdags, och skrev sedan kontrakt på torsdagsmorgonen. Vi hade blivit besvikna flera gånger över att vi inte kunnat köpa fina lägenheter som vi sett – men det var helt enkelt så att det var den här lägenheten vi skulle ha, det var den som vi väntade på! En sekelskiftes-4:a med 3,10m i takhöjd, 20 meter till T-banan, vita hårdvaxade gamla trägolv och ….. ja, jag skulle kunna hålla på länge. Den är helt enkelt UNDERBAR! Nu ett par månader till bara i trångboddhet, sedan flyttar vi in och bygger upp vårt gemensamma hem.
Terapeutbesöket gjorde mig lite rakare i ryggen, så trots några ’anonyma’ mail om vilken ljugande hemsk sexmissbrukande människa jag är, så känner jag mig starkare och lugnare än på mycket länge efter denna vecka. Jag känner att jag, precis som Thorsten, börjar resa mig igen på allvar. Akta er, ni där ute……
Hör den fantastiske Thorsten sjunga vår signatur
(Foto: infostockholm.se)