Att elda är roligt. Det är säkert fler än jag som orsakat gräsbränder när ni var yngre, som tindrande sett på när man sätter fjutt på en hel tändsticksask och vars blickar fortfarande kan fastna i lågornas dans när man sitter vid en brasa. Eld fascinerar och eld ryker.
I gymnasiet väcktes mitt stora intresse för filosofi och jag tyckte till och med logiktabellerna var roliga. Där lärde jag mig att två sanningar, t ex 1) ’Mattor är mjuka’ och 2) ’Pappas mage är mjuk’ inte nödvändigtvis leder till slutsatsen A) ’Pappas mage är en matta’
Det finns ett gammalt talesätt som säger att ’ingen rök utan eld’ – och för er födda efter 1910 så vill jag förklara att det betyder att om det finns en misstanke så måste det ju ändå ligga nåååågonting i det (en paroll som Stasi, Securitate och SS alla gjorde till sin affärsidé). Det logiska resonemanget menar alltså: ”Eld ryker, så om det kommer rök så finns det en eld”. Man utesluter, utan att kolla, att det till exempel kan vara någon som röker en cigarett bredvid eldplatsen, att någon kanske råkat trampa på en röksvamp, eller att någon för att försvinna från resonemanget har lagt ut en rökridå och sprungit från platsen medan brandkåren och hyenorna är på väg.
Om Exet säger att A har varit ett sexmissbrukande svin så måste det ju ligga liiiiiiiite sanning i det – ”ingen rök utan eld”, det vet ju alla!!
Lurade är dom, utnyttjade små brickor i Exets spel blir dom, och min respekt tappar dom helt och hållet. Och tills de väljer att fråga mig om min syn på saken så är de för mig helt enkelt…..just det: så fuckin’ rökta!
