Det finns en person som, trots att hon inte är här, får och tar, ganska mycket plats i mitt och Kärlekens nya hem. Hon stryker runt här och viskar regelbundet ganska otrevliga saker i mitt öra om min skuld och om min otillräcklighet. Ibland sätter hon sig mellan mig och Kärleken och vill att vi pratar om henne istället för om vårt nya gemensamma. Ja, häromdagen ville hon till och med att jag och Kärleken skulle fördela hushållssysslorna på samma sätt som jag och hon hade gjort – har ni hört!? Att ha mage att ta sådan plats när hon inte ens är inbjuden!
Eller är hon kanske det? Ja, någon har ju hur som helst låtit henne komma in. Någon drar ut en stol åt henne vid middagsbordet och någon vänder sig mot henne ibland och säger ’Ja men, vad tycker du?’
Men jag har bestämt mig nu. Från och med nu så kommer inte hennes fot över tröskeln och om hon ändå armbågar sig in så ska jag slå dövörat till och om det behövs så ska jag be henne hålla käft.
Hoppas jag törs….