Befinner mig just nu i en period där jag glömmer en massa. Jag missar möten, jag dubbelbokar osv. osv.
I samtal med min terapeut idag var vi nog ganska överens om att efter att hållit mig på extrem vakt och i försvar så länge (i princip ett år) så släpper nu rädslan och attackerna klingar av. Bodelningen går mot sitt slut, Exet verkar vilja bli av med mig, ur hennes liv osv. Det är mycket skönt. men min vaksamhet har krävt stora ansträngningar och anspänningar. Nu när jag försiktigt kan släppa ner garden lite, och slappna av, så släpper även andra delar av skärpa – de delarna som jag behöver för att ha ordning på mina dagar.
Jag tror att jag måste förklara detta för en och annan i min närhet som tycker jag är slarvig och tröttsam. Och visst, det kanske jag är – men det finns i alla fall en förklaring.
