Ni som följt mig här på Skilda ett tag, ni vet att efter ett liv med lögner så har jag beslutat mig för att stå upp, säga sanningen och ta ansvar för det jag gjort tidigare, det jag gör idag och mina framtida beslut och gärningar.
En dag som denna så väcker det tankar. Svenska skola tappar o tappar o tappar. Vi ligger under OECD-snittet och inget land har tappat lika mycket i kunskap de senaste året. Som pappa till tre stora barn (den yngste i första ring i gymnasiet) så är det här naturligtvis ingen nyhet. Jag har med oro följt utvecklingen i skolan under de senaste 17(!) åren och jag har många frågor. Men jag förstår också att man kan ha olika lösningar beroende på var man står politiskt. Men en sak viker jag mig inte på – det är ynkligt av en ansvarig minister, oberoende politisk färg, att efter sju år som ytterst ansvarig inte ta på sig en stor del av skulden. Herr Björklund svänger sig och vrider sig som en mask på en metkrok och menar att det nog är frukterna av tidigare regeringar…. Mörker över landet!
Det är klart att man kan tycka att det är förmätet av mig, med min historia, att klaga på någon som försöker smita sitt ansvar. Men finns det förlåtelse? Jag har ju faktiskt ändrat mig.
Det handlar inte om partipolitik. Jag är idag varken allians eller opposition. Jag är bara bedrövad och besviken. Bäste Jan Björklund lyssna på mig nu. Du tror att det bästa är att försöka fly sitt ansvar, att peka på någon annan och försöka komma undan. Jag sa: lyssna på mig nu: det finns inget skönare än att ta ansvar för sina egna gärningar. Sanningen ska göra, t o m dig Janne, fri!! Sanningen is da shit!