Läser med fascination om Lars von Triers nya film Nymphomaniac ett 4 timmar och 20 minuters epos om en kvinnas sexuella liv, men som Stellan Skarsgård säger i dagens DN: ”Det är ingen porrfilm, för den går inte att runka till.” Jag har hittills aldrig sett något av von Trier som inte berört mig djupt. Det började med ’Breaking the waves’ och filmerna ’Dogville’ och ’Manderlay’ berättar saker om människan och världen som jag fortfarande funderar på, 10 år efter att jag såg Manderlay första gången. Skräckfilmen Antichrist med Charlotte Gainsbourg och Willem Defoe har jag ännu inte vågat se, men jag samlar fortfarande kraft och en dag ska jag klara det.
Jag är säker på att Nymphomaniac är ett mästerverk som kommer ruska om mig totalt… en känsla som jag älskar och som uppstår när konst är som bäst. Sist det hände var på Moderna museets Cindy Sherman-utställning där jag och Kärleken gick och förundrades härom veckan. Många säger att dom inte förstår viss konst, men det är som Esa Pekka Salonen en gång sa: ”Om du äter god mat, så int’ fan försöker du förstå den, du bara njuter av den”. Å så är det: Försök inte förstå konst, bara njut av den!
Premiär 31 januari – jag längtar!
