Jo, igår var jag ute och fikade med en kompis som jag inte träffat sedan jag skildes. Inte för att vi undvikit varandra, men ibland blir det så där med livet. Hon berättade om sina erfarenheter med livet – en del riktigt tungt, och jag berättade lite om mitt år. Hon förklarade för mig att hon träffat Exet just efter nyår, och utan att hon gick in på detaljer, så fattade jag att kriget har inte avmattats ett smack! Exet hade som vanligt redovisat i detalj (hennes version) om min sjukdom, om hur jag beter mig i sängen (i hennes version sjukt och våldsamt…sic.), att jag fått det från min pappa (som är död…), att jag kanske varit med om övergrepp, och att jag nu kommer föra vidare smittan (sexmissbruket…) till mina barn, osv osv.
Jag satt och lyssnade, blev ledsen, kände maktlöshet och blev förbannad. VAD jag än gör så kommer det passa in på hennes diagnos av mig som sexmissbrukare. Tar jag kontakt med våra gemensamma vänner så är det typiskt. Om jag inte tar kontakt så är det typiskt flyktbeteende, om jag inte säger att hon har rätt så är det förnekelse, vilket naturligtvis är…*trumvirvel*….typiskt för sexmissbrukare, etc. etc. Halvsanningar och lögner tillsammans med rent förtal. Men jag har bestämt mig. Jag håller mig till sanningen, jag VET att mina kort ligger på bordet och det är befriande.
Jag blev efter samtalet med vännen, ledsen och förbannad. Men jag har ett val (tror jag) Jag kan fortsätta ducka eller jag kan dra ett streck i sanden och säga att nu räcker det! Jag började idag dra streck i alla riktningar. Snäppte av min fd svärfar i hans försök att dominera mig med härskartekniker via mail. Skickade mail till tre vänner som valt att bara tystna och välja Exets sida, och bett dom att de åtminstone kan be mig dra åt helvete om det är det de vill. Jag får annars höra att jag är skygg….vilket naturligtvis är tyyypiskt för sexmissbrukare.
Så nu ska morska upp mig lite – nu räcker det! Jag har ett val…men… hmmmm – kan jag bara få höra alternativen en gång till…..snälla….?