Idag skall jag casha hem min kanske sista 50-årspresent då min vän Flöjtisten ska bjuda på finlunch. Vid brofästet mot Beckholmen skall vi tillsammans smörja lunchkråset, skåla, skratta, prata allvar, kanske gråta en skvätt och njuta av en gammal och djup vänskap.
Flöjtisten har lärt mig mycket om arbete och liv, vi har bråkat, varit delägare, tröstat varandra och hon är en sån där fin vän som i vars sällskap man kan vara sig själv helt och fullt – och om man börjar låtsas så blir man smärtsam och ögonblickligen avslöjad.
Så idag flexar jag ut vid lunch, tar en mjuk eftermiddagsfylla och njuter av livet och vänskapen. – Skål!
